Irene Molina, professor i kulturgeografi, ser likheter mellan olika miljonprogramsområden i Göteborgs stadsmuseums utställning om Hammarkullen. En sådan sak är bilderna på kvinnor med barnvagnar. När miljonprogrammets bostadsområden byggdes var hemmafrun en självklarhet.

Kulturgeograf: Hjällbo byggdes segregerat från start

Miljonprogramsområden som Hjällbo byggdes för att skapa bostadssegregation. Det menar Irene Molina, professor i kulturgeografi. Nu vill hon se olika upplåtelseformer i samma trappuppgång och att staten är med och betalar för renoveringen av hyresrätter.

Hon är professor i kulturgeografi och vetenskaplig ledare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism. Hon är också verksam inom Institutet för bostads- och urbanforskning. Allt vid Uppsala universitet.

Segregation skiljer människor utifrån ekonomi och ursprung

Hennes forskning handlar om segregerade städer som finns i Sverige och i många andra länder, det vill säga att städerna är uppdelade så att människor som skiljer sig åt i fråga om klass och etnicitet bor på olika platser. 

– Det finns diskriminering på bostadsmarknaden i Sverige i dag. Under senare år har miljonprogrammets hyresrätter associerats med arbetarklassen, särskilt den invandrade arbetarklassen, säger Irene Molina.

I början av mars var hon inbjuden till Göteborgs stadsmuseum för att tala om utvecklingen i svenska miljonprogramsområden som Hjällbo. Miljonprogrammet innebar att staten gav generösa lån för att bygga en miljon bostäder mellan 1965 och 1975. Kravet var att man byggde storskaligt. Och segregerat.

Lånevillkor krävde segregerat byggande

– Man byggde för alla samhällsklasser, men då det var olika sätt att finansiera byggen av hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter gick det inte att blanda de olika bostadsformerna, säger Irene Molina.

Det hon talar om märks i Hjällbo. Längst i söder ligger radhusen med äganderätt på Herrgårdsgärdet, väster om Gråbovägen ligger hyresrätterna på Sandspåret, Skolspåret, Bergsgårdsgärdet, Bondegärdet och Hjällbo Lillgata och öster om Gråbovägen ligger bostadsrätterna i Bläsebo och Eriksbo.

Irene Molina föreläste inom ramen för Göteborgs stadsmuseums föreläsningsserie Tisdagsklubben.

– Miljonprogrammet planerades av de allra största experterna nationellt och internationellt. Det som byggdes var fantastiska bostadsområden som byggdes med de bästa redskap som fanns. Det var en dröm för arkitekter och politiker. Kunde man då inte förstå att man byggde segregation? Det måste ha funnit en idé om att bygga segregerat, säger Irene Molina.

Tanken var att lika barn leka bäst

Hon läser ur en statlig utredning från 1975 om bostadspolitiken efter miljonprogrammet och finner svaret. Där står det att utredningen menar att barn som växer upp i områden där de inte har samma sociala och ekonomiska förutsättningar som de andra barnen kan få anpassningsproblem.   

– Det fanns en tro om att lika barn leker bäst och miljonprogrammet byggdes utifrån det, säger Irene Molina.

In i de nybyggda miljonprogramsområdena flyttade människor från stadens arbetarklass och landsbygdens medelklass in. Men de nybyggda bostäderna var fler än behovet och alla nybyggda hyresrätter fick inga hyresgäster. De som kunde flyttade snart vidare till en egen villa med hjälp av billiga lånevillkor under 1970-talet.

– Svenskar har starka önskemål om att bo i en villa, säger Irene Molina.

I de tomma lägenheterna flyttade patienter inom den psykiatriska vården och invandrare in.

Utförsäljningar och renoveringar förstärker segregation

– De senaste 30 åren har bostadspolitiken handlat om avreglering och marknadsanpassning. Räntesubventionerna för att bygga nytt togs bort, kommuner fick lov att sälja sina hyresrätter och de som köpte hyresrätter av kommunen har brustit i underhållet. Centrala hyresrätter har ombildats till bostadsrätter. Det gör att personer med låga inkomster inte har råd att bo kvar eller säljer för att göra en bra affär, säger Irene Molina.

I dag ser hon hur renoveringar följs av hyreshöjningar som gör att de med lägst inkomst tvingas att flytta därifrån.

– De som inte har råd trängs ihop i fattigare områden, säger hon.

Det handlar enligt Irene Molina om en bostadspolitik som skapat segregation under över 50 år.

Nu vill hon att förstärka allmännyttan, att staten är med och finansierar renoveringar och nyproduktion av hyresrätter och att det på mikronivå blir möjligt att blanda boendeformer.    

– Det vi kan lära av miljonprogrammet är att det går att åstadkomma mycket med bostadspolitik, säger Irene Molina.

 


Citera gärna det som iHjällbo publicerar. Kom ihåg att ange källan.