Unik intervju: Fotboll – mycket mer än bara sport i Hjällbo

– Fotbollen är ett redskap för att hålla Hjällbos ungdomar borta från massa skit, säger Frankie Boakye.
Det är ett koncept som hittills varit lyckat. Hans vision är inte att fostra fotbollsproffs utan att ge ungdomarna en framtidstro och bli vinnare i sina egna liv. Fotbollsproffs blev dock Amin Affane som idag spelar i IFK Göteborg. Förutom fotbollen gemensamt har de en bakgrund i, och ett stort hjärta för Hjällbo.

Det är typiskt göteborgsväder i Hjällbo. Grått. Men torget lyser upp av all frukt och grönt som ligger i stora, staplade lådor utanför butikerna. En förskoleklass spatserar förbi och ger liv åt det annars ganska tomma torget. Amin Affane är först på plats till intervjun. Han hinner skämta flera gånger om att Frankie Boakye alltid är sen. De hälsar skojfriskt på varandra och berättar att de inte gör intervjuer så ofta men när de fick frågan om att göra en tillsammans och om Hjällbo så ställde de gärna upp.

Frankie kom som tioåring till Eriksbo år 1985. Sex år senare började han träna fotbollslag i och runt Hjällbo. Hans engagemang och energi är fortfarande kvar i trakten och listan på ungdomar han stöttat och inspirerat genom åren är lång. En av dem är Amin som Frankie tränade i Lärjedalens IF. Redan som 16-åring skrev Amin under ett treårskontrakt för den engelska Premier League-klubben Chelsea. För Amin har Frankie haft en betydande roll både som tränare och förebild.

– Träningarna handlade om så mycket mer än bara fotboll. Han hade workshops med en trasig projektor där han lärde oss allt om livet. Hur man uppför sig och beter sig som medmänniska och hur man ser dåliga förutsättningar ur andra perspektiv. Allt hängde ihop. Det viktigaste är inte att lyckas utan att vara en god medmänniska och att kämpa både på planen, i skolan och i livet. Det är något jag har haft med mig under hela min karriär, säger Amin Affane.

Blir kallad till utvecklingssamtal

Många gånger har Frankie varit en förlängd arm för många ungdomars föräldrar. Han blir kallad till barnens utvecklingssamtal i skolan för att föräldrar säger att det är han som bär på nyckeln till barnens liv. Det är honom de lyssnar på.

– Det handlar om att de ska kämpa och det kravet gäller även i skolan. Sköter man inte skolan får man mindre speltid i fotbollen, så enkelt är det, säger Frankie Boakye.

Att Frankie är en eldsjäl går inte att ta miste på. Själv är han något blygsam med att berätta om det arbete och engagemang han lägger på Hjällbo. Men Amin fyller gärna i.

– Frankie har ofta själv stått tillbaka för att låta andra växa. Drivkraften har inte varit karriär, pengar och större lägenheter som för många andra, säger han.

Frankie svarar att belöningen och lycka för honom är att se andra växa och att se deras utveckling, såväl i fotbollen som i livet.

– Min drivkraft är att känna att jag gör skillnad. Den sanna glädjen är att få följa ungdomarna och se dem växa upp till fina människor. Titta bara på Amin. Alla blir såklart inte fotbollsproffs. Det krävs extra talang och hårt arbete, men han har tagit sig vidare i livet och blivit en fin person med sunda värderingar. En ung pojke har blivit en man, säger Frankie Boakye.

– Och gift sig, säger Amin Affane och skrattar.

“IFK har inte funnits med som ett alternativ”

Det är inte bara i Hjällbo som Frankie och Amin ses, ibland träffas de på Kamratgården där IFK Göteborg har sina träningar. Frankie blev för en tid sedan värvad som tränare i klubbens ungdomssatsning. Amin Affane har efter Chelsea och en tid i AIK återvänt till sin hemstad och blev en av de första från Hjällbo att spela för det blåvita laget.

IFK Göteborg har tidigare fått kritik och haft ett rykte om sig att vara en klubb som inte är inkluderande. Att man misslyckats med att representera hela Göteborg och att scouta i förorten. Trots att det finns duktiga spelare i närområdet är det få killar från förorten som kommer upp i laget. Något som Frankie och Amin känner till väl.

– IFK har inte ens funnits med som ett alternativ att gå till, då har man hellre valt andra klubbar. Här i förorten har vi en annan jargong och mentalitet. Det märktes i matcher mot lag från stan. Vi kom till matcherna i mjukisbyxor, de kom i jeans, säger Amin.

Att det finns olika förutsättning i förorten än i andra delar av staden har också påverkat spelare till att bli bättre.

– Många dåliga förutsättningar i förorten kan också ge fördelar. Vår dåliga gräsmatta på fotbollsplanen gör att vi blir bättre rent tekniskt, säger Frankie.

Ett stort hjärta för Hjällbo

Hela samtalet genomsyras av både Frankie och Amins engagemang för Hjällbo, och att det är eldsjälar som bygger upp området.

– I förorten finns en annan mentalitet och jargong än i stan. Förlåt, men här lyssnar man inte på Anders och Britta som inte förstår den jargongen. Det är eldsjälar som Frankie som bygger samhället. Vi måste ta vara på dem och visa uppskattning för att behålla människor som orkar att engagera sig. Här finns en hunger som inte får försvinna. Jag hoppas att många yngre kämpar för det de tror på och förstår att motgångar gör en starkare och att hårt arbete och tålamod ger utdelning. I Hjällbo bor de finaste och ärligaste människorna, säger Amin.

Frankie håller med och lägger till:

– Jag vill att de som bor här ska ha en framtidstro. Det finns så oändligt mycket potential, talang och kunskap som måste tas tillvara på. I förorten ligger vi efter i utbildning, men vi lär oss också att vända samhällets dåliga förutsättningar till något positivt. Mycket är bra, men tillsammans kan vi göra bättre, avslutar han.